Förbannelsen på Rex 20
När jag var yngre var det en skräck att inte ha något att göra. Nu är det höjden av optimal lyx.
Försök att sitta ner med ett glas vin och lyssna på klassisk musik, men plåten & kastrullen från middagen skriker på rengöring, sonen behöver "hjälp med datorn", & dottern kliver upp med jämna mellanrum eftersom hon somnade i bilen nu på eftermiddagen och har förskjutit nattsömnen med 3 dygn ungefär.
Jag förbannar Rex 20 som vägrade att vara sysslolös. Jag dömer Rex 20 att när han blir 40 ska han drabbas av konstanta göromål som bara har med förpliktelser att göra.
Och i samma ögonblick jag uttatlar förbannelsen inser jag att den har slagit in.
Försök att sitta ner med ett glas vin och lyssna på klassisk musik, men plåten & kastrullen från middagen skriker på rengöring, sonen behöver "hjälp med datorn", & dottern kliver upp med jämna mellanrum eftersom hon somnade i bilen nu på eftermiddagen och har förskjutit nattsömnen med 3 dygn ungefär.
Jag förbannar Rex 20 som vägrade att vara sysslolös. Jag dömer Rex 20 att när han blir 40 ska han drabbas av konstanta göromål som bara har med förpliktelser att göra.
Och i samma ögonblick jag uttatlar förbannelsen inser jag att den har slagit in.
3 Comments:
Det är då själva fan att det ska ta så många år innan man fattar att det är lyx att inte ha ettt skit att göra.
Eller hur?
Håller fullständigt med dig. När jag klagar säger en del om min 13-åring att "ja men hon (dottern)så hon klarar väl sig själv."
Eller hur?
Som alla förädrar vet: Små barn, små bekymmer - stora barn, stora bekymmer. Eller inte bekymmer eller problem kanske. Men det är alltid saker som ska ordnas, lite eller mycket.
I söndags skulle vi avsluta dagen, när jag kommit hem efter en tjejmiddag, men glögg och lussekatter. Så vi slog oss ner i soffan, tände ljus och satte på lite vacker musik. Det var riktigt mysigt. Men mitt i allt så upptäckte jag tidningshögen som behövde sorteras och då var det kört. Sådär är det jämt - tar man en stund att slappna av så har man dåligt samvte för något annat man inte hinner med. Och jag har inte ens några barn...
Skicka en kommentar
<< Home