Skojförsök

En gång tänkte jag skoja lite på det kontor jag jobbade på. Jag gömde mig i ett skåp i det rum där den rätt nyanställda flickan hade sin plats.
Skåpet var litet och jag var stor, jag hade så när gett upp min smärtsamt obekväma väntan i skåpet när offret för mitt skämt dök upp.
Precis när hon satt sig till ro och kände sig trygg i stolen klev jag fram.
När jag såg skräcken i hennes ögon och hörde hennes skräckslagna vrål förstod jag att mitt sinne för humor kanske inte uppskattas av alla.
Nuförtiden brukar jag inte skoja så mycket eftersom det kan missförstås.
Och handen på hjärtat: måste man ha det så kul hela tiden?